Rosie

I går var jag tvungen att lämna tillbaka min trogne kamrat, Blixten. Det var någon annan som behövde honom så vi måsta gå skilda vägar. I morse var han redan ersatt med "Rosie" som jag nu med säkerhet får ha till praktikens slut.

Rosie hade lite platta hjul så vilken tur att sjukhuset har en luftmaskin mitt i buskaget utanför huvudingången!

Dagens träning blev Pump med en annan instruktör och då kan jag väl konstatera att torsdagens instruktör var bättre. Hur svårt kan det vara att dra ett pass som gått i flera månader? Varför är de inte i takt eller berättar vad som kommer att ske innan(inte två takter efteråt!?)!? Eftersom jag kan hela passet utantill vet jag ju vad som kommer men vad ska man göra. Försöka hänga på i ledarens otakt eller köra sitt eget race? Tyvärr klarade jag inte av att följa hennes instruktioner så jag stod framme i hörnet och körde mitt eget. Plus att jag stod fast i högtalaren och hörde knappt musiken för att mikrofonen var på så högt. Uselt.

Jobbet har gått bra, jag hade en full dag och i morgon blir det samma sak igen. Nu ska jag försöka skriva lite på examensarbetet så att samvetet börjar må lite bättre. Kyliga nattkramar från Åland.