De som känner mig vet att jag inte gråter allt för ofta och i dag rörde en patient mig nästan till tårar. Jag blev bara så glad av en patients framsteg och då jag märkte att patienten blev lika glad visste jag inte vart jag skulle se. Man kan ju inte börja gråta. Tur så blev jag så chockad att jag kunde hålla tillbaka. Gu' vad jag känner mig fjantig. Jag älskar att jobba på rehab'en och jag har dessutom haft tur att få följa med några patienter under hela min tid på Åland och tycker verkligen det kommer att bli tråkigt att lämna dem.
Före detta hade jag en liten ledig stund då jag kunde bekanta mig ytterligare med kinesiotejp. Jag är så fascinerad av tekniken, hur allting fungerar och varför. Boken som jag använt hittade jag också äntligen på
nätet. Tyvärr har jag inte råd att köpa den just nu men förhoppningsvis har jag det efter första lönen.
Grötpaus med Home and Away
Fjantteriet fortsatte med en sväng i ösregnet med Havaianas
Nu är det verkligen höst. Vilken tur att jag slipper det här om några veckor
No comments:
Post a Comment