Från döden till livet

Gårdagen var en intressant dag. Dagen började med obduktion fortsatte med jobb, 3 månaders kalas, träning, matshopping och slutade med en kvinna som jag mötte i trapphuset. Hon såg lätt chockerad och förvirrad ut och frågade om jag är Mickes dotter. När jag vi kom fram till att hon vet vem jag är berättade hon att hon har förlöst mig. How weird. 

Obduktionen var jätte intressant och obducenten var bäst. Han berättade allt åt mig och förklarade varför vissa organ ser ut på ett visst sätt osv. Nu vet jag en hel del genom att se på en människas organ, vad den kan ha dött av och hur organen kan bli av vissa sjukdomar. Superintressant och jag skulle gärna göra om det. Jag tror till och med att jag skulle kunna utföra en blindtarmsoperation efter den här lärorika stunden. På kvällen funderade jag en del på mina känslor under och efter obduktionen. Jag tycker inte det var äckligt, ledsamt eller jobbigt. Är det fel av mig att tycka att det är roligt att se på då man bryter upp bröstkorgen, sågar upp skallen, river ut alla organ och skär dem i slarvor? Jag skulle mera än gärna prova att göra det själv, med handledning förstås. Tänk att hålla ett hjärta som väger mera än 500g i händerna eller kolla runt efter blodproppar som kan ha orsakat en människas död. Hur kommer det sig att vissa svimmar vid bara tanken och andra blir imponerade?

Efter jobbet var det dags för Valentinas 3 månaders kalas med paket, ballonger och mycket gott. 

Till och med jag fick en liten spansk present av Valentinas gammelmorföräldrar